Första Pepparkaksbaket

I lördags åkte vi ut till Lina, Christoffer o Thea.
De bor ute i Sundby. Varje gång jag kommer dit, sommar som vinter så vill jag också bo där.

De har en stoooor trä altan med härlig grill och lagom stor gräsmatta som man kan leka på.
I området springer barnen omkring och åker skidor, pulka mm. Låter det inte för underbart.

Men än så länge får jag njuta utav att vara där o hälsa på.
Snart får jag nog min tomt o större boende jag med.
Allafall fikade vi, Lina hade bakat jätte goda scones. Inte alls så som mina brukar bli. Mina brukar bli torra och ramla i sönder. Dessa var ljuvligt perfekta.
Med massa goda päronkompotter och fikon marmelader till. Efter nårga koppar kaffe satte vi igång med baket.
Alltid lika kul när man kavlar ut första degen, å andra går an också. Men sen inte lika kul. Då måste man sitta där och kavla o kavla ända tills den sista degklumpen som vart med om femton utkavlingar är så torr att det är inte längre någon ide´. Då kan man ge sig o då är pepparkaksbaket över. Så får man hoppas att inte alla plåtar bränns utan att det blir några riktigt fina kakor kvar. Som man kanske kan dekorera. Mysigt o juligt är det allafall.

Måste ju smaka degen....
o de ville Angus också göra...
Thea bakar...
o angus bara äter oäter...

Sen ville han leka med dockor i stället...

och styra över tv:n
klättra lite
bs i blicken...
dra i håret..
Nu har thea tröttnat o käkar också upp degen...